Anställningsintervju eller rättegång?

Gästartikel av Michael Klein

Har du varit med om en anställningsintervju som känts som en rättegång? Det har jag!

Anledningen till att jag kan använda detta påstående är att jag sitter som nämndeman i en tingsrätt. Med över 100 rättegångar bakom mig, känner jag vid det här laget stämningen under en förhandling.

Den anställningsintervju jag vill nämna, ägde rum för en tid sedan. Företaget i fråga hade anlitat en rekryteringskonsult, som öppnat eget efter att i många år verkat som personalrekryterare på ett kommunalt bolag.

Stämningen var redan från början fientligt mot mig från hennes sida. Efter några minuter kändes det mer som att jag var åtalad för att ha sökt tjänsten ifråga. Hon verkade ifrågasättande till alla mina svar. Redan från början gjorde hon klart för mig att säga sanningen, hon skulle kontrollera alla uppgifter. Samma budskap som i en rättegång till den tilltalade!

Värst var när frågor om min barndom kom. Vad har det en ingenjörstjänst att göra? Jag svarade henne: - Min barndom? – Jag sålde jultidningar, för det var väl det du ville veta. Eller hur?!

Möjligtvis kan sådana frågor vara relevanta om man anmält sig till astronautprogrammet för resa till mars med nästan två års isolering i ett litet utrymme från omvärlden.

Vad dessa rekryteringskonsulter nog många gånger glömmer i sin iver att få fram ALLT, är att de sökande till tjänsten kan känna sig så förnedrade av intervjun att de tackar nej. I mitt fall hade både arbetsuppgifter och de tilltänkta arbetskamraterna fått mig att känna stor trivsel på företaget och jag hade därför stannat länge där.

Mycket skall man vara med om!

Vill du bli bättre på att hantera en anställningsintervju? Se följande!
Anställningsintervju: Intervjuträning
Anställningsintervju: Exempel på intervjufrågor (en bonus för dig som prenumererar på Den personliga marknadsföraren)

Michael Klein

Läsarfråga: Varför är du arbetslös?

Hej Pelle
Du har ju följt min väg mot "drömjobbet". Det här gäller en fråga ni på CV-Skolan har i frågeformuläret för intervjufrågor.

Jag hamnade på arbetsmarknaden som journalist mitt i lågkonjunkturen, sedan examen har jag gjort lite spridda saker (kurser, småjobb, frilansknäck) men ärligt talat varit mestadels arbetslös. Men vad säger jag till herr redaktör när han frågar:

- Jaha och vad gör du just nu då? Arbetslös, varför då?

Vore till stor hjälp med ett par kloka ord gällande denna enda fråga jag har. Just den här frågan känns jätteobekväm att svara på.

K


Hej K
Tack för ditt brev!

För det första skulle jag säga att krisen underlättar svaret på just den frågan. Det är så himla många som är arbetslösa och jagar jobb att det måste vara tämligen naturligt att vara utan ett just nu. Så du kanske inte ens får frågan.

Men, det gäller ju att vara förberedd. Så här kommer några av mina förslag på svar. Och det är ju egentligen två frågor. Vad gör du nu? och Varför är du arbetslös?

När det gäller den första vet jag att du varit idog som få. Så den tror jag du kan besvara lätt.

Vad gör du nu?
"Jag har lagt ned all min tid på att söka arbete."

"Jag har satsat stenhårt på jobbsökningen. Tidsmässigt har det varit som ett heltidsjobb – minst."

"Jag har satsat på att utbilda mig ytterligare genom att gå en kurs i …."

Varför är du arbetslös?
Tre strategier för att besvara den knepiga frågan

1. Sälla dig till skaran
"Det var lite dålig tajmning, men jag blev klar med min utbildning precis i värsta lågkonjunkturen."

Säg det gärna med ett litet leende på läpparna för att förstärka att du själv inte kunnat påverka detta. Och det är ju fullkomligt sant.

2. Avled
"Jag har egentligen inte känt mig som arbetslös eftersom jag haft en hel del frilansknäck samt kompletterat med kurser."

Hur definierar man egentligen arbetslös? Vem avgör det?

3. Visa ambition
"Jag har medvetet valt att frilansa samtidigt som jag ytterligare fyllt på min kunskap genom kurser – för att vara ännu bättre rustad i detta läge."

Viktigt tycker jag är att visa att man gör medvetna val och inte är ett offer för omständigheter. Det sista svaret lät kanske lite väl formellt och högtravande, men jag tror du förstår tanken.

Vilka andra förslag på hur man besvarar denna fråga kan ni komma på? Kommentera på bara!

Läsarfråga: Ringrostig inför intervjun

Hej Pelle!

Tack för arbetet kring mitt cv. Nu har jag fått slutleveransen och är mycket nöjd.

Den version av min text som jag skrev efter vårt möte i slutet av november, har tydligen
gett resultat. För nu ska jag på intervju på fredag.

Nu är man ju lite ringrostig inför intervjun, men jag har lärt mig att det bästa är att läsa på om företaget. Typen av frågor om vad jag gör om 5 år är så tröttsamma. Och det bästa av allt - de behöver inte fråga hur jag har tänkt med barn och så, vilket har varit en fruktansvärd fråga då jag inte haft några.

Nu ska jag bara välja om jag ska ta koftan eller kavajen och hoppas att de bjuder på gott kaffe!

Mvh M


Vad kul!
Lycka till M!

Då ska jag passa på att slänga med två heta tips. Jag körde en intervjuträning i går och i kväll har jag själv "intervjuat en intervjuare". Jag träffade en rekryterare på ett mingel. Så här är två saker som vi båda två stöter på, så det är verkligen vanliga misstag.

Var inte rädd för tystnaden. Svara på frågan och säg inget mer. Många trasslar in sig i konstiga resonemang och berättar massa dumt bara för att fylla ut en eventuell tystnad.

Tänk på att det är skillnad att ha någon sorts informationsplikt och att marknadsföra sig själv. Du behöver inte säga allt. Den här rekryteraren jag pratade med berättade att när hon frågade om någon verkligen ville ha jobbet är det vanligt att folk säger: "Ja, men jag har sökt lite andra jobb och allra helst skulle jag vilja..." Det må så vara. Men det är inte någon skyldighet att berätta det. Och det är definitivt inte det svar rekryteraren vill höra.

Fast mitt bästa tips är alltid att tycka att det är kul att gå på intervju!

Du kan ju gärna skriva ut ditt nya cv snyggt och ta med till intervjun också.

Vänliga hälsningar

Pelle