Historien bakom den personliga reklambyrån

En av mina läsare skrev: "Idén med personlig reklambyrå tycker jag, för närvarande, låter lite skrämmande. Jag hyllar principen att göra så mycket som möjligt själv."

Det gör jag också. Men just här tror jag mycket av kärnan i resonemanget ligger. Vi kan nämligen inte göra allting själva längre. Antalet saker på våra att-göra-listor bra ökar och kräver högre och högre specialistkometens. Så vi varken hinner eller kan göra lika stor del av allt som måste göras längre.

Självklart kommer många att producera sitt eget reklammaterial. Men främst de som själva är specialiserade inom området och tycker att det är roligt. Och där har vi en till aspekt. Medan du i dag faktiskt kan välja om du vill göra ditt eget cv eller inte, kunde inte bonden för 100 år sedan välja att göra sitt eget smör eller inte.

CV:ts död
I en av de första artiklarna jag skrev efter att ha startat CV-Skolan skrev jag: "CV står för Curriculum vitae som på latin betyder levnadsbeskrivning. CV är alltså en förkortning baserat på ett utdött språk som få vet hur det ska uttalas och ännu färre vad det betyder. Det verkar dessutom som att utvecklingen av konsten i att skapa cv har stått still sedan romarrikets fall."

Tycker inte du det är konstigt att i princip allting bli snyggare, bättre, mer avancerat och dessutom får större möjligheter att personaliseras? Men inte cv:t. Varför ska det fortsätta vara ett trist dokument när det skulle kunna vara så mycket mer?

Vår personlighet blir en allt viktigare handelsvara på arbetsmarknaden. Då måste vi också se till att det dokument som till stor del avgör om vi går vidare i en ansökan eller inte får en möjlighet att förmedla just personlighet.

Att förmedla personlighet och marknadsföra sig själv är svårt och många är i stort behov av utomstående hjälp.

CV:t står inte längre ensamt. I dag kan du lika gärna, eller som ett komplement, marknadsföra dig med en film, en webbsida, en blogg eller vilken annan teknik du vill. Allt detta kräver mer och mer kompetens. Något många lär sig, men inte alla vill.

Generella specialister
VI har i dag en lite konstig utveckling där vi både blir mer av generalister och specialister på samma gång. Hur hänger det ihop? Det generella är en ganska ny trend. Många företag har fått göra sig av med personal vilket leder till att färre får göra mer. Vi har fått tag på oss allt fler arbetsuppgifter och kan inte längre vara lika supernischade som vi en gång varit.

Samtidigt ökar den totala kunskapsmassan för var dag – lavinartat. Jag lyssnade på Håkan Lans när han pratade om detta och enligt honom finns det ingen gräns för vad vi kan upptäcka och vilken ny kunskap vi kan hitta. Jag tror honom.

Jag hörde en gång att det sägs finnas en eller ett par namngivna personer som var de sista i världen att kunna allt! Det vill säga den tidens då samlade vetenskap. En fullkomligt svindlande tanke men fullt logisk när man tänker efter. Antalet vetenskaper var ganska få och inte fler än att de gick att bemästra under en mansålder.

Tänk samma tanke i dag. Den är fullkomligt löjlig. Inte ens ett förhållandevis litet område, som exempelvis data, är tillräckligt litet för att bemästra fullt ut. Det är bara en liten droppe i den totala kunskapsmassan men ändå väldigt stort.

Låt mig jämföra med det gamla bondesamhället som inte ligger alltför långt bak i tiden. Den totala kunskapsmassan var betydligt mindre. Vi var mer generella i vårt kunnande. Vi inte bara brukade vår jod, sådde, skördade och gjorde vår egen mat. Vi tillverkade våra egna verktyg. Gick lien sönder gick man bara in i smedjan och smidde ett nytt blad.

Om min dator går sönder i dag går jag inte ut i garaget och bygger en ny. Gör du?

Folk har aldrig velat göra tråkiga uppgifter men i dag kan vi kan välja att låta bli.

Vad jag vill säga med detta är att vi inte längre kan eller hinner göra allting själva. Vi måste i större grad ta hjälp av specialister. Det gäller alla områden.

Mer historia
Nu när jag redan börjat att blicka bakåt vill jag fortsätta med en historisk jämförelse för att försöka förstå vart vi är på väg. En tydlig trend är att vi har gått från kandidatens till arbetsgivarens marknad.

Arbetare har varit en bristvara. Det var faktiskt inte så länge sedan vi importerade arbetskraft. I ett sådant läge är det inte svårt att få jobb. Folk i mina föräldrars generation har ofta aldrig haft ett cv. Det har inte behövt det för de har fått jobb ändå. För oss 70-talister är det en självklarhet och generationerna efter oss har mer avancerade cv:n än vi någonsin haft redan innan de går ut skolan. Varför? Inte för att det vill – utan för att de måste.

Det personliga brevet fick faktiskt inte genomslagskraft förrän på 90-talet. På 80-talet fick de flesta jobb genom att fylla i arbetsförmedlingens förtryckta blanketter. Man började dock trycka på att det kunde vara idé att skriva några rader under rubriken "Övriga upplysningar" för att skilja sig från mängden.

Det här är en tydlig trend som pekar åt en och samma riktning. Det blir allt mer komplicerat att söka jobb.Vi har gått från arbetstagarens till arbetsgivarens marknad.

Del1 – Vad heter din personliga reklambyrå?

Källor
http://www.kairosfuture.com/sv/node/2449
http://www.arbetslos.nu/Nya-sokmetoder.htm